.....
Känslorna och funderingarna smyger sig på och det känns förjävligt!
Kan inte min inre demoner bara försvinna! FÖR GOTT!
Kan det hända igen?
Varför tänker jag så här!
Varför misstänker jag saker som säkert inte ens existerar?... (hoppas jag)
Ska jag behöva oroa mig?
(varför gör jag det?)
Jag orkar inte med mig själv ibland!
Ibland undrar jag om jag hade mått bättre om vissa saker var annorlunda i mitt liv...
Men det kommer jag ju aldrig få svar på.. eller hur?
Edit:
Nyss kom en speciell person förbi och hälsade på och gjorde mig lite gladare ;)
Mitt älskade hjärta...känns så sårligt att höra att du mår så här....usch jag mår ju dåligt av att höra dig må dåligt...är så ledsen ;( <3 <3 <3 love you M
gumman då, nått specielt som hänt nu?
puss
Man kommer nog alltid att oroa sig för saker men det bästa är att försöka se framåt och göra det så bra man bara kan och va så bra man bara kan :)